Maria Rehn - Hobbyfotograf

Jag känner ett stadigt grepp om marken under mina fötter.

Marken börjar svikta. Jag känner hur min puls ökar för varje sekund tillslut så är pulsen uppe i halsen och snabbbare än någonsin. Ett rus av värme far igenom min kropp och kylan som tidigare kändes är nu långt borta. Just nu känner jag tusen olika känslor. Jag vill gråta, skrika eller bara svälja allt och gå hem i tystnad. Det börjar med att benen blir tunga, armarna blir tunga. Det känns som att hela kroppen blir ledlös. Jag sätter mig ned- och håller armarna om huvudet. Bristen på förtroende och tillit. Känslan av besvikelse och att allt sög slog igenom. Tårarna rinner ner för mina kinder och droppar på asfalten. Sedan blir allting bara tomt. Helt vitt. Det känns som att allting innuti mig bara försvinner. Allt är blankt. Bortblåst. Det är den värsta känslan jag är medveten om. Det gör ont, det gör så jävla ont. Hela min kropp värker... Jag biter ihop mina tänder så hårt jag bara kan för att känna en fysisk smärta. Den är alltid lättare. Det känns som jag går sönder för varje gång. Just nu är jag en köttslamsa. En halvtuggad köttslamsa som inte kan påverka situtationen alls. Jag kan inte göra någonting. Hata. Sen när tårarna tagit slut vill jag även ta min knytnäva och ...