EVERYBODY MAKES MISTAKES
På gott och ont
Något jag inte tror att jag kan förklara. Något jag inte trodde skulle hända mig igen, något jag är förvånad och väldigt lycklig över. Jag fascineras av hur man kan släppa in en människa i ens liv och hur mycket man kan älska en människa. Den jag älskar spenderar jag dag och natt med, all tid som blir över från en fullspäckad dag spenderas med honom. Han får se alla mina sidor, mina bra och mina mindre bra sidor, allt som händer runt om kring mig och alla tankar som svävar i mitt huvud, det får han höra. Han vet det mesta om mig, mer än någon annan vet. Han känner mig som ingenannan har möjlighet till att göra.
Han är ingen främling, det har han aldrig varit. Han är någon som jag tydligen kutade efter och pussade på när jag var så liten att jag inte ens kommer ihåg det. Det är någon som har varit en vän i många år. Det är någon som kan läsa av mig och vet exakt vad jag känner bara av att kolla på mig. Han är någon som torkar mina tårar och inte han som skapar dem. Han är någon jag saknar så fort han inte finns in min närhet. Det är just han jag vill vara med och ingenannan, det var just han som jag fastnade för. Ibland får jag en känsla av att vi passar ihop, som handen i handsken.
Jag trivs som bäst när jag får lägga mig tätt intill honom och luta mitt huvud mot hans axel. Höra hans tunga andetag och känna hans kroppsvärme. Hur han omfamnar mig sakta med hans armar och känna hans stora händer över nästan hela min rygg. Det ger mig en känsla av trygghet. Andas in hans egen doft, bara hans doft, han neutrala doft. Sakta stänga mina ögon samtidigt som han kysser mig på pannan eller på halsen. Jag älskar att dra mina fingrar genom hans tjocka och luftiga hår, de kan ge en sur min men det kan jag ta. Eller bara kolla in i hans grön/blåa ögon. Det glädjer mig när jag ser hur mycket han bryr sig i hans ögon. Jag ryser från topp till tå när han kysser mig med hans mjuka läppar. Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ibland vill jag bara komma närmare honom när jag är som absolut närmast. För att förklara de så gott som jag kan så vill jag bara knyckla ihop han ibland, som man gör med ett papper som man ska slänga bort.
Jag vet att han finns där för mig, i alla lägen, om jag skulle falla, jag älskar att det är han och att jag inte är dumt förälskad.Det är han jag bryr mig om, hela han, det är han jag vill leva med. Han blir inte av med mig i första taget tror jag. Jag är helt fast i honom. Han,personligheten, alla hans sidor, hans kropp, muskler, blod, själ, hjärta, insidan och utsidan. Det är han jag somnar intill och han som jag vaknar intill. Han som sakta smyger sig tätt intill bakom mig tidigt på morgonen och kysser mig på halsen, låtsas att han inte gjort någonting och väntar på att jag ska öppna mina ögon.
Jag känner något som jag aldrig trodde att jag skulle göra på samma sätt igen.
Jag älskar honom.
Något jag inte tror att jag kan förklara. Något jag inte trodde skulle hända mig igen, något jag är förvånad och väldigt lycklig över. Jag fascineras av hur man kan släppa in en människa i ens liv och hur mycket man kan älska en människa. Den jag älskar spenderar jag dag och natt med, all tid som blir över från en fullspäckad dag spenderas med honom. Han får se alla mina sidor, mina bra och mina mindre bra sidor, allt som händer runt om kring mig och alla tankar som svävar i mitt huvud, det får han höra. Han vet det mesta om mig, mer än någon annan vet. Han känner mig som ingenannan har möjlighet till att göra.
Han är ingen främling, det har han aldrig varit. Han är någon som jag tydligen kutade efter och pussade på när jag var så liten att jag inte ens kommer ihåg det. Det är någon som har varit en vän i många år. Det är någon som kan läsa av mig och vet exakt vad jag känner bara av att kolla på mig. Han är någon som torkar mina tårar och inte han som skapar dem. Han är någon jag saknar så fort han inte finns in min närhet. Det är just han jag vill vara med och ingenannan, det var just han som jag fastnade för. Ibland får jag en känsla av att vi passar ihop, som handen i handsken.
Jag trivs som bäst när jag får lägga mig tätt intill honom och luta mitt huvud mot hans axel. Höra hans tunga andetag och känna hans kroppsvärme. Hur han omfamnar mig sakta med hans armar och känna hans stora händer över nästan hela min rygg. Det ger mig en känsla av trygghet. Andas in hans egen doft, bara hans doft, han neutrala doft. Sakta stänga mina ögon samtidigt som han kysser mig på pannan eller på halsen. Jag älskar att dra mina fingrar genom hans tjocka och luftiga hår, de kan ge en sur min men det kan jag ta. Eller bara kolla in i hans grön/blåa ögon. Det glädjer mig när jag ser hur mycket han bryr sig i hans ögon. Jag ryser från topp till tå när han kysser mig med hans mjuka läppar. Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ibland vill jag bara komma närmare honom när jag är som absolut närmast. För att förklara de så gott som jag kan så vill jag bara knyckla ihop han ibland, som man gör med ett papper som man ska slänga bort.
Jag vet att han finns där för mig, i alla lägen, om jag skulle falla, jag älskar att det är han och att jag inte är dumt förälskad.Det är han jag bryr mig om, hela han, det är han jag vill leva med. Han blir inte av med mig i första taget tror jag. Jag är helt fast i honom. Han,personligheten, alla hans sidor, hans kropp, muskler, blod, själ, hjärta, insidan och utsidan. Det är han jag somnar intill och han som jag vaknar intill. Han som sakta smyger sig tätt intill bakom mig tidigt på morgonen och kysser mig på halsen, låtsas att han inte gjort någonting och väntar på att jag ska öppna mina ögon.
Jag känner något som jag aldrig trodde att jag skulle göra på samma sätt igen.
Jag älskar honom.
Postat av sofie
Jätte fint!:) Helt underbart att du känner så.
